uppdateringen..

får uppdatera lite om hur det gick.

jag åkte till min doktor i laholm men han hade ingen akut tid så hon hänvisade mej till akuten.
så vi åkte genast dit. och jag som har sjukhusskräck längtade nästan dit så att ja skulle få bli bättre.

när vi suttit där i en timme så frågade vi sköterskan om hon kunde skyndapå doktorn och det skulle hon göra, och när hon kom tillbaks så sa hon att doktorn bara hade en patient före mej o att han kommer strax. kan ju tillägga att det då var bara jag och kim i väntrummet kvar..
efter en o en halv timme dyker doktorn upp o säger att nu är d inte lång tid tills han kommer.
jag mådde så dåligt, hade ont i hjärtat och hade tungt att andas + panik som kom lite då o då.

vi fortsatte fråga efter doktorn varje halvtimme och fick samma svar hela tiden att han kommer snart.
efter 3 timmar mår ja så dåligt så ja säger t sköterskan att kommer han inte inom 15 min så går ja hem.. jag vill hela tiden gå hem för mådde så dåligt+ sjukhusrädslan. men kim lugnade mej och det gjorde mycket för mej att han var med, utan honom där vet jag inte vad som hänt.

när tiden paserat 4 timmar så ger vi upp och går hem.. kände mej oerhört besviken på hela det stället. att samhället inte bryr sej när dom ser att man sitter o gråter o har det jobbigt...

och när vi satt i väntrummet så körde dom in en sovandes man på e n brits o bara lämnade han där hos oss.. tänk om han hade fått nått anfall eller nått??..

och efter 2 timmar så vaknade mannen och då kom det fram en sköterska o frågade varför han tagit GHB och om han brukade göra det? men VAFAN!!! sånt kan dom ju inte fråga i väntrummet!! så ja o en tjej sa till sköterskan att det var dåligt att ta det därute bland oss. o då svarade hon nosigt att -ja då kan ju du försöka hitta en plats åt honom!!


De sista timmarna hörde vi en tjej skrika i full panik, det bara skärde i hjärtat och jag kan minnas hennes skrik fortfarande, hon höll på i 2 timmar, hördes som dom torterade henne. man hörde riktigt vilken panik hon hade, och den paniken måste vara riktigt stark eftersom hon inte kunde hålla en konversation utan måste skrika allt vad lungorna tillåter..
Jag hoppas verkligen att hon har folk omkringsej som tar hand om henne lika bra som dom som jag har runtomkring mej. och att hon blir bra från sin panik snart..


gick iaf hem o fick en tid hos tudorkliniken idag halv 12, ska bli så skönt att förhoppningsvis bli av med panikångesten..


kramar på er