26 augusti, 2009

Panikångesten...

igår...

vaknade halv 7 och gick upp o kollade om jag fått pengar av a-kassan men det hade jag inte, har inte fått pengar av som sen ja blev arbetslös, så har haft 0;- på kontot sen dess.
Blev så jäkla ledsen så ja kunde inte sova så ja la mej framför tvn och lyckades tydligen somna på nått vis.
vakar av att min bror Robin kommer o berättar att han klarat sitt teoriprov, är så glad för hans skull och hoppas att det går lika bra på körprovet. men jag vet att han kommer klara det med för han är så duktig =)

sen när ja ska följa han till bussen så känner jag att panikångesten börjar komma fram lite smått men försöker tränga bort det, vill inte visa Robin det och vill vinka av han.
O när ja kommer hem så kunde ja knappt stå på benen så hann precis till soffan.
mådde så jäkla dåligt fick knappt någon luft och var helt svimfärdig och mådde illa, hjärtat bankade jättehårt. känns precis som i en mardröm när någon jagar dej o du måste springa det fortaste du kan för att inte bli mördad.
sen fortsatte det så hela dagen.
o när kim kom hem skulle vi handla men jag klarade inte av att komma ur bilen så ja la mej i baksätet.
kroppen lyder inte, den sviker mej och jag har ingen lust till nått, är ett helt äventyr bara att försöka ta sej in i duschen och göra sej iordning, får kämpa jättemycket.
var nära att be kim köra mej till akuten igår kväll.
men tillslut somnade jag som tur var.

vaknade idag och kände mej utvilad, var längesen jag kände det. men antagligen var det tabletterna som hjälpte mej att slappna av.


idag...
känner mej svag i kroppen, hjärtat slår så hårt och jag känner mej anfådd bara av att sitta ner. gråten sitter i ögonen och rullar tankarna iväg lite förlångt så börjar jag gråta för ingenting.
Inget känns roligt längre finner ingen glädje i något, känner mej så utanför i livet, varför måste just jag vara bestraffad av denna sjukdomen,varför kan inte jag vara go o glad och ta för mej i livet, vad har jag gjort för att förtjäna den? måste ha varit något riktigt dumt o hemskt jag har gjort.
men ska iaf försöka ta mej till a-kassan med kim o fråga varför jag inte får några pengar för har gjort allt dom sagt o sist ja pratade med dom så var pengarna påväg.

ja det är såhär det är just nu. och jag måste ringa doktorn och få någon dundermedicin nu för det går inte att ha det såhär.

3 kommentarer:

  1. Jobbigt med sån ångest.Vet du om de kanske ligger i släkten??? jag kan känna av det svagt ibland.Inte alls som du men ändå lite.Men mitt brukar gå över på nån dag bara.Hoppas verkligen att de löser sig med dina pengar,verkligen en hopplös situation att hamna i.Sköt om dig kram

    SvaraRadera
  2. Usch va jobbigt, vet precis hur det då jag har det precis lika dant. Jag äter antideppresiva tabletter varje dag för att förebygga plus att jag har så kallad "akut" medicin med. Funkar jätte bra. Men det tog tid innan det ställdes in ordentligt i kroppen. Styrkekram (Kims Kusin Alexandra)

    SvaraRadera
  3. ninni: ja det kan vara ärfligt, det är många som har det efter sina föräldrar speciellt. och pappa har ju haft det med. kramar

    alexandra: ja åt också tabletter varje dag och det funkade bra men helt plötsligt så kom paniken tillbaks och då 100 gånger värre än innan. har också en akutmedicin men den är väldigt beroendeframkallande så försöker undvika den så länge det går. kramar

    SvaraRadera